Utifrån vilken kunskap fattas besluten? Vilka deltar i besluten? Vilka föremål och miljöer bevaras i landskapet och på museer? Vem representeras i de kunskapsunderlag som tas fram? Vilken information om vad och vem sprids? Det här är några frågor som kan ge stöd i ett aktivt inkluderande arbete.
Vi glömmer lätt att våra kulturarv är allas ansvar. Men ansvaret faller särskilt tydligt på alla som fattar beslut som på olika sätt påverkar vad som kommer att bevaras som kulturmiljöer och kulturarv för framtiden. Med de beslut som fattas adderas föremål, företeelser, berättelser och miljöer till det offentligt sanktionerade kulturarv som hör till alla oss som lever i dagens Sverige. Vilka bilder vill vi förmedla? Vad säger våra tillägg om hur vi idag ser på det som var förut - för länge sedan eller alldeles nyss?
Vi behöver ställa (norm)kritiska frågor till oss själva; Utifrån vilken kunskap fattas besluten? Vilka deltar i besluten? Vilka skulle kunna ha anspråk på att få delta i att ta fram de underlag som ligger till grund för besluten? I förlängningen av sådana reflexioner kan resultaten av beslutsfattandet analyseras: Vilka föremål och miljöer bevaras i landskapet och på museer? Vem representeras i de kunskapsunderlag som tas fram? Vilken information om vad och vem sprids?
I äldre ärenden är det ofta svårt att förstå de värderingar som ligger bakom val av vad som blev skyddad eller vårdat. Är det lättare för medborgarna att förstå med dagens beslut? Och kan våra beslut som fattas idag förstås i framtiden?
Beslut som fattas av offentliga myndigheter utgår från lagar och förordningar. De speglar uppfattningar i en fråga i en viss tid - med viss eftersläpning. Hur det rättsliga systemet ska tolkas påverkas också av mer föränderliga strukturer. Kulturpolitiken, internationella överenskommelser, regionala och lokala mål, domstolsbeslut, men också av det samhällsklimat som råder.
När offentliga beslut fattas finns vissa former som ska uppfyllas. Exempelvis finns det formella strukturer för hur ett beslut ska se ut för att vara rättssäkert. Det ska t ex finnas en beslutsmening, redogörelse för ärendet och motivformulering. Motivet ska förklara varför beslutet har blivit som det blivit. Besluten ska vara rättssäkra, därför anges ofta det lagrum som stödjer det fattade beslutet och information om hur beslutet kan överklagas i myndigheters beslut. Numera skrivs de flesta beslut på en lättfattlig svenska där krångliga och byråkratiska ord undviks. Ändå är det inte alltid så lätt att förstå ett beslut och varför det har fattats. Checklistan har flera bra förslag på hur du kan ”kvalitetssäkra” beslutet utifrån breddade perspektiv och inkluderande.
Många myndigheter arbetar med processer som innebär ökad digitalisering av ärendehantering. Tar dessa processer hänsyn till inkluderande och ”processkritiska” perspektiv? En enkel kontrollfråga i ett digitalt beslutsunderlag kan vara om beslutet bidrar till att uppfylla målen för kulturmiljöarbete. Förhoppningsvis ställer sig handläggaren åtminstone frågan – vilket/vilka mål uppfyller beslutet och hur? Det kan också vara bra att fundera över om beslutet tagit hänsyn till diskrimineringsgrunderna, till barnperspektiv och jämställdhet.
Här nedan följer en lista över beslutstyper som på olika sätt rör kulturmiljöer och kulturarv. Vissa typer av beslut kan fattas av flera myndigheter. Andra ger en viss myndighet ”monopol” på beslut.
Vill du veta mer om resultaten av kulturmiljöarbetet kan du titta på rapporter från Myndigheten för kulturanalys. Den senast rapporten hittar du här: http://www.kulturanalys.se/wp-content/uploads/2016/11/Kulturmilj%C3%B6statistik.-Kulturfakta-20162-2_webb.pdf
Vilka anslag som finns att förmedla är i slutänden ofta ett politiskt beslut. Hur mycket pengar vill samhället satsa på kulturarv? Om många tycker det är viktigt är förmodligen politiken villig att satsa mer? Det finns anledning att fundera över hur kulturarvets aktörer möter politiken och hur kulturarvsarbetet görs angeläget utan att bli ett forum för politiska agendor.
Beslut om finansiering av kunskapsuppbyggnad, förmedling och vård av kulturmiljöer och kulturarv fattas av många myndigheter och institutioner. Pengarna kommer direkt eller indirekt från skattemedel eller från intäkter av besök. Dessutom bidrar många enskilda aktörer, föreningar, stiftelser och företag med både ekonomiska resurser och eget arbete.
De olika myndigheter och institutioner som fattar beslut om pengar har oftast ett uppdrag att utgå ifrån. För många bidragsformer finns förordningar eller andra stadgar som anger hur pengar får fördelas. Kyrkoantikvariska medel får exempelvis bara gå till vård och kunskapsuppbyggnad kring kyrkliga kulturarv.
Länsstyrelserna fördelar medel för kulturmiljövård som har många syften, byggnadsvård, kunskapsuppbyggnad, kulturlandskapsvård och information. Pengarna används ofta som samfinansiering. Då kan andra finansiärers krav på hur pengar används spela in. Länsstyrelserna fördelar också medel för landsbygdsutveckling, med Jordbruksverket som central myndighet. Det kan handla om att rusta upp och informera om kulturmiljöer och landskap. Hur kan målen för kulturmiljöarbetet samverka med mål för en rik och levande landsbygd?
Regioner och landsting fördelar de statliga pengar till kultur som Kulturrådet är avsändare för och som ingår i Kultursamverkansmodellen. Dessutom används skattemedel till kultursatsningar av olika slag. De flesta regioner/landsting har en kulturplan som anger mål för den regionala kulturen och hur pengar ska användas. Många länsmuseer, men också besöksmål får del av sin finansiering från de här medlen.
Förutom länsmuseer finns många kommunala museer där kommunen antingen är huvudaktör eller aktör tillsammans med andra. Många landsting och kommuner äger direkt, eller via bolag andra kulturmiljöer och besöksmål som till stor del får sin finansiering via skattemedel. I några kommuner finns ett eller flera kommunala kulturreservat.
Förslag till beslut: Använd gärna checklistan när motivet till beslutet beskrivs. Vad är det för slags kulturarv eller miljö? Är kulturarvet eller miljön vanlig eller ovanlig, på vilket sätt? Vilka samhällshistoriska skeden speglas? Ett eller flera? Vilken är den berättelse som motiverar beslutet, eller finns det flera? Vilka människor lyfts fram i berättelsen/berättelserna? Vilka sociala skikt, vilka åldrar, vilka kön o s v?
Kan beslutet göra att kulturarvet blir tillgängligt till fler, t ex genom att information sprids så att fler känner till miljön eller genom att hinder för framkomlighet tas bort så att fler kan få tillgång till platsen? Kanske behövs det i så fall ett kompletterande åtgärd som leder till ett annat beslut, ett separat projekt? Hur i så fall, en skrift, en föreläsning, en app, en föreställning, en film, eller kanske något helt nytt sätt?
Den nya museilagen omfattar de offentligt finansierade museerna. I museiutredningen väcktes förslag om s k aktiv förvaltning av samlingar. Det kan handla om överföring av föremål mellan olika museer, om lån och om vad som ställs ut. Många museer är i sig eller finns i kulturmiljöer. Det finns många tips på checklistan att använda för en aktiv förvaltning och de kan användas för att stärka kulturmiljön och göra den mer tillgänglig och inkluderande.
Vilken målgrupp? Vilken historia? Varför görs valen? Skriver vi begripligt? Det finns många tips på checklistan att använda. Alla val behöver inte redovisas i det som blir resultatet av projektet eller i själva utställningen. Men för din och din institutions/myndighets eget arbete är det bra att redovisa. Skriv ner vad ni valt och vad ni valt bort. Varför är valen gjorda?
Information om och i kulturmiljöer är ett sätt att sprida kunskap. Men vilken kunskap sprids och vem har mandat att göra det. Länsstyrelsen i Skåne gjorde för några år sedan en genomgång av sitt skyltmaterial. Resultatet var nedslående, för att kunna ta till sig informationen förutsattes att läsaren var införstådd i Skånes och Sveriges historia. Genusrepresenationen var skev, alla var vita, män var aktiva och kvinnor och barn, om de förekom, passiva. Också den sociala representationen var ojämn. Hur traderas sociala normer i den information vi producerar? Hur skriver vi för alla åldrar?
Sverige är inte enspråkigt. Idag talas så många språk i Sverige att det kan vara svårt att i välment och inkluderande mening försöka översätta till alla de språk som representerar stora grupper nyanlända. Att välja innebär samtidigt att några väljs bort. Men kanske det många gånger räcker att fundera över hur svenskan används. Är det vi skriver begripligt, ens för den som har svenska som första språk? Om facktermer är nödvändiga, förklaras de? Vilka förkunskaper behövs för att förstå?
Information är ett bra tillfälle att arbeta med inkluderande processer. Det är många som vill arbeta fram skyltar, filmer, teaterföreställningar, appar, hemsidor mm. Olika medier når olika målgrupper, våga prova. Kanske hittar du ett helt nytt sätt att sprida kunskap om kulturarv? Kanske kan kunskapen spridas tillsammans med helt nya aktörer? Här kan vi aktivt stödja människor att själva både ta del av och förmedla kulturarv, både genom inkluderande projekt och genom att förmedla medel till andra aktörer, t ex en förening eller en informationsproducent. Men vilka krav på informationen kan vi ställa när vi låter andra agera? Ett krav som vi måste kunna ställa är att den information kulturmiljövården sanktionerar inte är kränkande eller inkräktar på enskilda eller gruppers integritet.
Rapporten från länsstyrelsen i Skåne finns här:
Kulturmiljöer lockar många besökare. Tillsammans med Naturvårdsverket och Statens Fastighetsverk har Riksantikvarieämbetet tagit fram en handbok som handlar om hur besöksplatser kan göras tillgängliga genom att hinder för tillgänglighet tas bort och framkomlighet förbättras. Ett enkelt första steg är att anlita en tillgänglighetsexpert. Börja med de enkelt avhjälpta fysiska hindren. Prova själv, går det att ta sig fram med rullstol, eller med en stav, går det att urskilja färger och fungerar ljudmiljön?
Det är viktigt att den som ska besöka en plats vet vad som väntar. Finns det en toalett jag kan använda, finns det ledstråk och hårdgjorda stigar, en plats att vila på - finns det kaffe??? Om besöksmålet finns presenterat på t ex en hemsida kan besökaren planera sitt besök.
Alla platser går inte att göra tillgängliga. Vilka andra alternativ finns för att ändå förmedla information? Går det att göra illustrationer, animationer, filmer, hemsidor eller annat. Kan det vara så att vissa kulturarv måste vara otillgängliga för alla…?
Handboken från Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet finns här:
http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/6500/978-91-620-6562-1/
Fornlämningar är lämningar efter människor. Ofta kan de som levt för länge sedan inte tala till oss via andra källor. Samtidigt är de flesta beroende av arkeologernas expertis att tolka lämningarna, så att det blir begripliga och meningsfulla i dagens samhälle. Länsstyrelserna fattar beslut om fornlämningar av flera olika skäl, ett bostadsområde ska byggas, ett nytt hus i en gammal stad ska uppföras, en ny väg dras eller en bygd anslutas till det digitala kommunikationsnätet med ett bredband. Flera undersökningar visar att fornlämningar skadas i skogs- och jordbruk. Arkeologi bekostas av exploatören, den som ska anlägga något. Men ibland måste samhället träda in och täcka kostnaderna. För att skapa förståelse är det viktigt att information om arkeologernas arbete och hur det kommer samhället till godo sprids.
Riksantikvarieämbetets vägledning för uppdragsarkeologi (infoga) ger ett gott stöd för hur arbetet kan bli mer inkluderade vid beslutsfattandet. Numera ska utredningar som har betydande värde också publiceras som populärvetenskapliga rapporter. Det finns också rekommendationer om att ordna öppna visningar, föreläsningar och att använda sociala medier för att sprida information och skapa intresse kring det arkeologiska arbetet.
I dag ser vi byggnadsminnen som en fysisk referenspunkt till berättelser om människors livsvillkor i Sverige. Byggnaderna ska vara välbevarade och ha ”synnerligen stort kulturhistoriskt värde”. När det gäller de statliga byggnadsminnena ställs idag krav på att tillkommande byggnadsminnen på ett tydligt sätt ska knyta an till statens historia. Men vad är Sverige genom historien?
Det har gjorts flera undersökningar av byggnadsminnesbeståndet som visar att många typer av miljöer och platser saknas för att byggnadsminnesbeståndet ska spegla hela samhället. Samtidigt är det många gånger möjligt att komplettera de berättelser som förmedlas om de befintliga byggnadsminnena med fler perspektiv. Låt flera perspektiv bli synliga i motivtexterna.
Länsstyrelserna fattar beslut som rör tillstånd för åtgärder i kyrkomiljöer och på allmänna kyrkogårdar ianspråktagna före utgången av 1939. Länsstyrelsen kan också fatta beslut om att Kulturmiljölagens skydd ska gälla för yngre kyrkor. Många beslut rör tillgänglighet och bruk av kyrkan och föremål i kyrkan.
Det är stiften som beslutar om de ekonomiska bidragen till kyrkornas vård. Besluten föregås av samråd med bl a länsstyrelserna. En del av de kyrkoantikvariska medlen kan användas för kunskapsuppbyggnad kring kyrkliga miljöer. Här finns det goda möjligheter att vidga kunskapen om våra kyrkliga miljöer utifrån vidgade definitioner av vad kunskapsunderlag kan innehålla.
Plan- och bygglagen innehåller många möjligheter att värna om bebyggelse och miljöer. Liksom för andra former av skydd gäller det att fundera över vad värdet är och varför något ska skyddas. I förarbeten till planer är det bra om det tydliggjorts varför en plan innehåller den bestämmelser den gör.
Många kommuner tar fram bevarandeplaner eller bevarandestrategier som också kan kopplas till PBL. Vilka berättelser vill kommunerna berätta om sig själva, är det några som glömts bort. Använd checklistan, fundera och samverka med människor som bor i kommunen.
Plan- och bygglagen innehåller demokratiska processer. Samråd förekommer i olika skeden och besluten är möjliga att överklaga. Men inte för alla. Det är upp till domstolen att besluta om den som överklagar har rätt att göra det. Det finns också bestämmelser om att miljöorganisationer med ett visst medlemsantal har rätt att överklaga. Hembygdsrörelsen är Sveriges största miljöorganisation.
Ibland kan det uppstå spänningar mellan olika intressen, t ex rätten att få tillgång till ett byggnadsminne eller ett kyrkorum oavsett fysisk förmåga. Enligt Plan och bygglagen ska enkelt avhjälpta hinder åtgärdas i lokaler som allmänheten har tillträde till. Kravet kan inte ställas högre än att det finns proportionalitet mellan tillgängligheten, kostnaderna för genomförandet och påverkan på kulturhistoriska värden. I många fall kan problemet lösas genom omsorg i gestaltning av exempelvis ledstråk, material för gångar och ramper. Även val av placering av en anpassad åtgärd kan lösa problem med ingrepp i kulturhistoriskt värdefulla delar av en byggnad. Att välja en annan placering av exempelvis en entré ska inte medföra ett utpekande behandling av någon grupp om det går att undvika.
Beslut om riksintresseanspråk fattas av Riksantikvarieämbetet. I den process med revidering av riksintressen som pågår runt om i landet är det länsstyrelserna som tar fram fördjupade beskrivningar som kan leda till nya motiv- och uttryckstexter där fler perspektiv på de utpekade miljöerna kan belysas.
Checklistan har flera bra förslag på hur du kan ”kvalitetssäkra” beslutet utifrån breddade perspektiv och inkluderande. Testa gärna om du kan svara på frågorna i checklistan i förslagen på fördjupade riksintressen, förslag till motiv- och uttryckstexter.
Det bestånd av riksintressen för kulturmiljövården som finns idag är i stort sett detsamma som vid det första utpekandet vid slutet av 1980-talet. Här finns anledning att i samband med revideringar, eller kontinuerligt, fundera över vilka miljöer som saknas för att belysa landets historia ur både breda och djupa perspektiv. Eller räcker det kanske med att motiv- och uttryckstexterna nyanseras?
Det finns 34 statliga och 9 kommunala kulturreservat i Sverige. Samtliga har beslutats under 2000-talet. Beslutet tas enligt Miljöbalken och följer samma mönster som naturreservat. Det ligger kanske i sakens natur, men av dessa kulturreservat är den övervägande gårdsmiljöer eller andra miljöer som speglar bondekultur. Fokus i besluten ligger på kombination av bebyggelse och biologiskt kulturarv, och det “traditionella bruket” av jord- och skog.
Kulturreservat är välbesökta miljöer. Flera har ambitiös skyltning och guideverksamhet, ofta driven av museer och stiftelser. Vem beslutar om vilken historia som berättas kring dessa miljöer? Finns det anledning att öka variationen när det gäller kulturreservatens innehåll. Det finns ett fåtal industrimiljöer, ett landeri, en brunnsmiljö och en krigsflygplats i beståndet. Hur kan bredden ökas så att det skyddade landskapet speglar fler dimensioner av Sveriges historia?
